Roadracing

Fotograf Anki Borgh 

Trots hårt arbete från Lasse gick inte skruven att få bort. Grispitten som gick av har antagligen fått skruven att expandera men problemet löstes med en "pinne" som går in från baksidan och håller i belägget. Provade det på Mantorp i går och det fungerade utmärkt.

Min körning fungerade dock långt ifrån utmärkt. Tänker helt fel när jag kör och funderar på hur en high sider skulle kännas i den här kurvan, gör det jätteont om jag får framhjulssläpp här, hur mycket kommer att gå sönder på hojen om jag kraschar här, kan framhjulet släppa när jag bromsar rakt fram ifrån 299 på mätaren (jo, mätaren gick i "botten" i går på Mantorps långa raka"), är det inte lite blött precis där jag ska bromsa, osv osv.

Ni förstår säkert själva hur kul det är att köra när man funderar så hela tiden. Gissar att det är säsongens tidigare krascher som spelar in och det är svårt att skaka av sig. Lite avundsjuk blir man allt på de yngre killarna som kan krascha hur hårt som helst för att lite senare hoppa upp och köra som att inget hade hänt. Dessutom slets bakdäcket rätt hårt i gårdagens kyla så förtroendet vid gaspådrag ut ur kurvorna var inget vidare.

Det jobbiga, eller tursamma hur man nu vill se det, är att det inte finns något roligare eller häftigare än att köra precis på gränsen till sin förmåga och få det där flytet genom ett par kurvor. Då är plötsligt varenda krona väl investerad och man vill inte göra något annat.

Det är väl bara att bryta ihop och komma igen till tävlingen på Falkenberg nästa helg. Beroende på hur det går där lär jag bestämma mig för om det blir en fortsättning på "RR-karriären" nästa år eller om jag ska ägna mig åt något annat.