Roadracing

Dagens teknik är verkligen underbar. Här sitter jag bak i bussen och surfar trådlöst via min 3G-telefon!

Har precis kört två pass och vi är kanske 4-5 st samtidigt ute på banan. Arrangören har bjudit in folk: instruktörer, flaggvakter mm som hjälpt till med deras körningar under året. För att göra dagen så enkel som möjligt är det öppen depå, dvs man kör in och ut på banan när man vill.

I morse var det regn och blött på banan. Istället för att sitta och tråka i bussen var jag med på ett seminarium/genomgång om fjädring som Jocke och Christer från Öhlins höll i. Mycket intressant och lärorikt. Att MotoGP-teamen har en flera st som ansvarar för fjädringen är inte så konstigt då kombinationerna och möjligheterna är i princip oändliga om man vet hur man ska skruva.

Pratade lite med Jocke på rasten och det går bra att hyra honom en dag. Då kommer han till banan och hjälper till att ställa in hojen. Kostar en rejäl slant men är man 2-3 st som delar på summan blir det inte så farligt och kan nog vara väl investerade pengar.

Om vi återgår till körning så har jag fortfarande problem med att lita på framänden i de kurvor där jag kraschat tidigare. Fullt på trean med nerlägg genom snabbhögern före Ejes är inga problem. Tvärtemot all logik eftersom man där närmar sig 200 km/h och det lär gå riktigt illa om man kör av. Men eftersom jag inte kraschat där verkar det som att kropp och hjärna inte förstår utan de koncentrerar sig istället på två-tre andra kurvor där det går betydligt saktare.

Nej, nu känns det som det är dags att ge sig ut igen!

Efter bottennappet på Mantorp i torsdags känns det lite bättre nu. Har redan börjat fundera på ett par stora förändringar till nästa års säsong och berättar mer om dessa så fort alla bitar faller på plats.

I morgon, måndag, gör jag ett nytt försök på Gelleråsen och hoppas få tillbaka ännu mer av självförtroendet så att farten ökar och det känns kul igen. SMHI har lovat regn under natten men uppklarnade under dagen.

Det här blir nog sista veckan på årets säsong så det vore inte helt fel att avsluta den med en topp 10 placering på Falkenberg. Kanske inte så realistiskt med tanke på de tidigare resultaten och det faktum att jag aldrig kört på Falkenberg men med lite flyt kan det nog gå!

Fotograf Anki Borgh 

Trots hårt arbete från Lasse gick inte skruven att få bort. Grispitten som gick av har antagligen fått skruven att expandera men problemet löstes med en "pinne" som går in från baksidan och håller i belägget. Provade det på Mantorp i går och det fungerade utmärkt.

Min körning fungerade dock långt ifrån utmärkt. Tänker helt fel när jag kör och funderar på hur en high sider skulle kännas i den här kurvan, gör det jätteont om jag får framhjulssläpp här, hur mycket kommer att gå sönder på hojen om jag kraschar här, kan framhjulet släppa när jag bromsar rakt fram ifrån 299 på mätaren (jo, mätaren gick i "botten" i går på Mantorps långa raka"), är det inte lite blött precis där jag ska bromsa, osv osv.

Ni förstår säkert själva hur kul det är att köra när man funderar så hela tiden. Gissar att det är säsongens tidigare krascher som spelar in och det är svårt att skaka av sig. Lite avundsjuk blir man allt på de yngre killarna som kan krascha hur hårt som helst för att lite senare hoppa upp och köra som att inget hade hänt. Dessutom slets bakdäcket rätt hårt i gårdagens kyla så förtroendet vid gaspådrag ut ur kurvorna var inget vidare.

Det jobbiga, eller tursamma hur man nu vill se det, är att det inte finns något roligare eller häftigare än att köra precis på gränsen till sin förmåga och få det där flytet genom ett par kurvor. Då är plötsligt varenda krona väl investerad och man vill inte göra något annat.

Det är väl bara att bryta ihop och komma igen till tävlingen på Falkenberg nästa helg. Beroende på hur det går där lär jag bestämma mig för om det blir en fortsättning på "RR-karriären" nästa år eller om jag ska ägna mig åt något annat.

Tänk att en sån liten sak som en skruv kan ställa till det så förbannat!

De senaste körningarna har jag märkt att frambromsen tar dåligt innan den blir varm. När den väl är varm, efter 1-2 varv, fungerar den perfekt och mattas nästan ingenting. Pratade med Filip Backlunds meck som föreslog att jag skulle byta belägg innan jag provade att lufta bromsarna.

Satte igång och skulle byta beläggen när en av de totalt 4 skruvarna som håller fast bromsbeläggen i oket vägrade att lossa. Tog i lite till och vips så var insexskruven rund. Provade med en bättre insexnyckel men den satt som berget och nyckeln gick runt.

I kväll försökte jag borra ut skruven genom att första borra ett hål och sedan använda en så kallad grispitt. Den är gängad åt andra hållet och ska när man drar i den tvinga ur skruven. Någon som tror att det funkade? Nej, den gick av istället och eftersom den är gjord av härdat stål gick det inte att borra ur den, något jag märkte efter att två borrar gått av.

I samma veva upptäcker jag att den nya skruven jag köpt för att ersätta den gamla med inte passar, den är för stor. Inte nog med att skruven kostade oförskämda 265:-, den kommer att kosta mig en extra resa fram och tillbaka till butiken. Får hoppas att de kan skaka fram en ny skruv under dagen i morgon eftersom jag ska köra på Mantorp på torsdag.

Det hela slutade med att jag lossade oket från hojen och åkte ner till morsans granne. Han har en broms och kopplingsfirma och sa att det inte skulle vara några problem att få bort skruven till i morgon kväll.

265:- för en skruv!!! Jag ska öppna MC-firma inom kort och sedan leva livets glada dagar med miljoner på banken...

Inte helt oväntat blev racet en repris av de tidigare. Startar sämre än en gammal gubbe i en Nissan Micra. Musten går ur mig totalt när jag kommer ner sist i första kurvan. De kommande två veckorna SKA jag ägna en eller två kvällar till startträning för det är ingen större idé att tävla om det ska fortsätta så här.

Startade som nummer 17 och var som sagt sist in i första böj. Börjar jobba mig upp och det flyter på bättre och bättre. Tyvärr så har jag efter ett par omkörningar en bra bit upp till nästa kille och det är inte förrän på något av de sista varven som jag kommer ifatt och om honom. Det är så mycket enklare att jaga ifatt någon om man känner att man har häng. Slutar på 18:e plats...

Blev varvad på slutet och det var en historia i sig. Får blåflagg i slutet av rakan och det borde innebära att Petter som ledde racet är på väg att köra om. Håller ut lite i första kurvan men ingen Petter kommer, tar Esset så att det ska vara lätt att köra om men ingen Petter kommer. Går ut långt till vänster in i Ejes och först då bromsar Petter sig förbi på insidan. Vet inte hur mycket jag tappade på det men den som viftade med blåflaggen längst ner på rakan hade dålig koll på när omkörningen skulle ske.

Efter racet pratade jag med Eskilsson, som också varvade mig, och han låg bakom mig en bra stund och undrade varför ingen blåflaggade. Tyvärr så var det i slutet av banan genom snabbvänstern och depåkurvan så Eskil fick snällt ligga bakom och vänta på att köra om mig på rakan istället.

Om man ser racet från den positiva sidan visade jag återigen att jag hör hemma högre upp i resultatlistan med tanke på körningen och varvtiderna (men så länge det är stillastående start gäller det att behärska det också). Körde som snabbast på sista varvet, 1:12,4, vilket är helt okej men fortfarande 1 sekund ifrån den bästa tiden jag körde på en bandag förra året och flera tiondelar från de 11:or jag körde i juli på träning.

Årets tre krascher har nog satt större spår i psyket än vad jag vill erkänna men gårdagens race var ändå ett steg i rätt riktning då jag kände att flytet började komma tillbaka och inbromsningarna in i kurvorna började fungera som tidigare.

Stort grattis till Petter som vann Rookie 1000, både racet och totalen, Lucas som dominerade i Rookie 600 precis som förra gången och Filip Backlund som satte nytt banrekord för MC med tiden 1:06,432 (han är 17 år och dessutom mycket trevlig).

Vår tältgranne David "Svensken" Andersson som haft licens i 2 månader hade klassat upp sig till A-förare (det går att göra om man samlat ihop tillräckligt med poäng under säsongen) och kvalade in som nummer 13 vilket är grymt imponerande. Tyvärr så kraschade han på morgonens warmup och fick ägna en massa tid åt att fixa hojen före racet. Inte nog med det, som den rookie han trots allt är åkte han ut till start på utsatt tid och fick stå helt själv vid utsläppet i 5-10 minuter. David verkar dock inte vara typen som oroar sig så mycket så han gjorde en lång snygg wheelie förbi läktaren till publikens glädje. I första kurvan släpper det fram eller bak och David håller på att kastas av. Så går det när däcken blir kalla. I racet gör han en kanonstart men efter några varv börjar bakdäcket bli dåligt men han klarar ändå att ta sig i mål som 12:a = grymt!

Efter målgång är det bakhjulsåkning både här och där vilket alltid är kul att se. De flesta tar upp hojarna med ren gas eftersom de är så starka, hojarna alltså, men David kopplar upp sin och kör jättesakta på kortrakan bara för att visa vem som har bäst kontroll. Sånt är bara för underbart!

På torsdag åker jag eventuellt till Mantorp för en bandag med www.actionpics.se.